O soluppgång i evigheten,
o morgon över stjärnehav, o dag varom I intet veten
som tron blott på en jordisk grav.
Vad är vårt liv, den korta stunden,
mot livet som vår
själ tillhör, ur tiden löses den obunden
och med sin vinge himlen rör.
Du stjärnedag, den stunden randas
då jag för första gång dig ser, med evighetens ljus jag blandas,
som sig för mig som morgon ter.
Pär Lagerkvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar