Veckans dikt vecka 1143

Final

Ack vad allt jag ville göra,
allt jag ville genomföra
men ej hinner
och förmår!
Oron brinner.
Timmen slår.

Tack för varje stund av möda.
Tack för att jag än kan glöda.
Snabbt försvinner
sena år.
Sanden rinner.
Kvällen går.

Karl Asplund

Veckans dikt vecka 1142

Motstrof

Du som är min på jorden,
hur kan du ge mig allt
och ej bli trött att värma
ett hjärta som är kallt.

Du gör det utan fraser.
Det blir en kärlekstjänst
med återsken av något
som längesedan hänt.

Karl Asplund

Veckans dikt vecka 1141

Ensam

Liksom brustna tycktes banden
mellan mig och de andra.
Jag drog handen
undan, ville vandra
ensam genom landen.

Här är ingenting att spörja,
intet att förklara.
Jag vill vara
ensam. Jag vill sörja
bara.

Karl Asplund

Veckans dikt vecka 1140

Snart står jag väl vid porten

Snart står jag väl vid porten
som öppnas blott en gång
och inte släpper igenom
de oerhördas sång.

Vart än min själ i nattstorm
mot intigheten far,
mitt barn är av mitt väsen
det enda som finns kvar.

Och henne väntar glädje
som längesen var min,
och henne väntar ångesten
som nu mig fångat in.

Den tanken tränger på mig.
Ord har den svårt att få.
Det är ju knappt en tanke.
Det skall blott vara så.

Karl Asplund

Veckans dikt vecka 1139

Jag ville tacka

Det var en jag ville tacka
för någonting jag fått.
Sent blev det av att knacka
på hans dörr. Han hade gått
långt bort och kommer alltid åter.

Det var en jag tänkte skänka
ett litet minne blott.
Det stannade vid att tänka
tills min vän hade gått
långt bort och kommer alltid åter.

Det var en jag ville säga
ett ord, ett varmt och gott.
Ord skall man noga väga.
Jag vägde till dess han gått
långt bort och kommer aldrig åter.

Karl Asplund