Åldras
Det året blev jag gammal.
Jag såg med främlingsblick
på allt det underbara
som jag av livet fick..
Det fanns där allt, men hjärtat
tog inte längre mot.
Det tärdes av den sjuka
för vilken ej finns bot.
Karl Asplund
tisdag 30 november 2010
måndag 22 november 2010
Veckans dikt vecka 46
Du gav
och jag tog
men sorgen stannade kvar
den endast flyttade sig litet
likt en gammal man
som går åt sidan
för den ungas framfart
Maria Wine
och jag tog
men sorgen stannade kvar
den endast flyttade sig litet
likt en gammal man
som går åt sidan
för den ungas framfart
Maria Wine
torsdag 18 november 2010
Veckans dikt vecka 45
Måndimma
Djupt i måndimma
ligger det vida
vattnet begravet.
Detta är urtidshavet.
Jorden är inte till.
Skuggor glida,
töcknen simma
sökande av och an.
Något är du, något jag.
Blott om livet vill,
skola vi finna varann
en dag.
Bo Bergman
Djupt i måndimma
ligger det vida
vattnet begravet.
Detta är urtidshavet.
Jorden är inte till.
Skuggor glida,
töcknen simma
sökande av och an.
Något är du, något jag.
Blott om livet vill,
skola vi finna varann
en dag.
Bo Bergman
måndag 8 november 2010
Veckans dikt vecka 44
Glädje
Mörkret är ej frälsning,
frälsning är det klara,
glädje är andens
hälsobad.
Du skall springa ut i
stora, ljusa,
svala böljor.
Du skall vara
glad.
Glädje det är gröna
träd och sommarvindar,
sol och måne som
tända sig.
Sorg är också glädje,
om den blir till
dikt en dag och
skönt förblindar
dig.
Bo Bergman
Mörkret är ej frälsning,
frälsning är det klara,
glädje är andens
hälsobad.
Du skall springa ut i
stora, ljusa,
svala böljor.
Du skall vara
glad.
Glädje det är gröna
träd och sommarvindar,
sol och måne som
tända sig.
Sorg är också glädje,
om den blir till
dikt en dag och
skönt förblindar
dig.
Bo Bergman
måndag 1 november 2010
veckans dikt vecka 43
Kvarglömd
Nu resa alla sin väg igen,
och hela livet far.
Men jag går på samma gator än
som i min ungdoms dar.
Och där jag strövar ensam och skygg,
tycker jag att envar
pekar finger bakom min rygg:
Se där går han som blev kvar!
Bo Bergman
Nu resa alla sin väg igen,
och hela livet far.
Men jag går på samma gator än
som i min ungdoms dar.
Och där jag strövar ensam och skygg,
tycker jag att envar
pekar finger bakom min rygg:
Se där går han som blev kvar!
Bo Bergman
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)