Sommaren
Gräsen snärjde sig samman
föll i varandras armar,
började sammanflätas till valv som dolde bäcken.
Nedsänkt i sommarens klädnad
flöt den utan att höras,
glimmade bara fram likt en silverkedja.
I sommarens mitt var blomman sig själv,
hennes vingslag var sommar.
Från grodd till frö var hon på flykt
med röda vallmovingar.
Harry Martinson
måndag 31 maj 2010
måndag 24 maj 2010
Veckans dikt vecka 20
För mig på stigar
För mig på stigar, hårda och svala,
hem till mitt hjärta, hem till ro.
Heliga röster i natten tala,
vita örter på marken gro.
Ljuvliga, ljuva i mörkret tändas
ljusen jag släckte när jag gick bort;
om mina ögon mot djupen vändas,
hem till mitt hjärta är vägen kort.
Hör jag ej dånet av grova floder
i ett förlorat och öde land?
- Djupt in i natten sitter min moder,
krokig och krum, med mitt blod i sin hand.
Pär Lagerkvist
För mig på stigar, hårda och svala,
hem till mitt hjärta, hem till ro.
Heliga röster i natten tala,
vita örter på marken gro.
Ljuvliga, ljuva i mörkret tändas
ljusen jag släckte när jag gick bort;
om mina ögon mot djupen vändas,
hem till mitt hjärta är vägen kort.
Hör jag ej dånet av grova floder
i ett förlorat och öde land?
- Djupt in i natten sitter min moder,
krokig och krum, med mitt blod i sin hand.
Pär Lagerkvist
måndag 17 maj 2010
Veckans dikt vecka 19
Tillägnan
Du är ensamheten.
Du är musiken.
Du är skönheten
i hjärtats riken.
När jag far med sånger
ut i världen,
är du hos mig
som gestalt på färden.
Borta är min ångest
och min hunger.
Vägen genom mörkret
sjunger.
Bo Setterlind
Du är ensamheten.
Du är musiken.
Du är skönheten
i hjärtats riken.
När jag far med sånger
ut i världen,
är du hos mig
som gestalt på färden.
Borta är min ångest
och min hunger.
Vägen genom mörkret
sjunger.
Bo Setterlind
måndag 10 maj 2010
Veckans dikt vecka 18
Döden tänkte jag mig så
Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång.
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.
Bo Setterlind
Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång.
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.
Bo Setterlind
måndag 3 maj 2010
Veckans dikt vecka 17
Vår
Stillheten
- en glänta i skogen
och längst inne fågelsång,
en lycka
som det blir svårt
att lämna.
På avstånd hörs
en gåtfull, gömd musik,
som leder mig till dem,
som allt förstår.
Och kvällen sjunger milt
som vägen hem.
Det lyser av kärlek,
där jag går.
Bo Setterlind
Stillheten
- en glänta i skogen
och längst inne fågelsång,
en lycka
som det blir svårt
att lämna.
På avstånd hörs
en gåtfull, gömd musik,
som leder mig till dem,
som allt förstår.
Och kvällen sjunger milt
som vägen hem.
Det lyser av kärlek,
där jag går.
Bo Setterlind
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)