Binderier i vitt

Binderier i vitt
En underbar uppsättning från Floristmästarna i Torslanda

tisdag 29 maj 2012

Veckans dikt vecka 1221

Ja, dina lemmars svala prakt

 Ja, dina lemmars svala prakt
är som ett tempels skön,
ett hedniskt tempel, lyft till bön
i en arkadisk trakt.

Och när den heta kvällens brand
med mäktig eld det når,
då glöder det vid himlens rand.
Och marmorns glöd är vår.

Tungt mörknar jorden, mörknar skyn.
Du, älskade, är min –
Het sjunker templets marmorsyn
i nattens mörker in.

Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 1220


Som en våg

Som en våg, sköljd upp mot stranden,
vilar du hos mig.
När jag smeker dig med handen
skälver havet ini dig.
Djupa hav,
som födde dig.
 
Kom intill mig, nära till mig,
djup som blivit du.
Detta som inom dig skälver
är ditt hjärta ju.
Är ett mänskohjärta ju.

 Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 1219

Saliga väntan

Saliga väntan
på dig som skall komma, när i din själ
den kärlek kan blomma
som med sin eld förtärer mig.
Saliga väntan
på dig, på dig.
 
Himmelen vidgas,
på jorden är stilla.
Djupt i min själ
är det stilla, stilla.
Bara den eld som förtärer mig
stiger ur djupen att söka dig.

Och du skall komma,
de heta bränder
bliva till blommor
i dina händer,
till en ovansklig vår hos mig,
då du skall viska:
- Jag älskar dig.
 
Pär Lagerkvist

måndag 7 maj 2012

Veckans dikt vecka 1218


Det blir vackert där du går

                                                   Till E.

Det blir vackert där du går,
marken, stigen, stranden som du följer,
allt tycks ljusna, glädjas,
allt som ser dig.

Kan väl jorden glädjas
för att någon stiger på den,
trampar på den,
en som älskar?

Fråga inte mig. Jag ser blott skenet,
hur det dröjer kring dig,
svävar över marken,
som om jorden log.

Stig på den, som gläds att se dig lycklig.
Blott inte hårt,
som om du visste att du var älskad.

Pär Lagerkvist

tisdag 1 maj 2012

Veckans dikt vecka 1217

Du är visst lycklig för ingenting

Du är visst lycklig för ingenting,
blott för att det så skall vara.
Mig måste livet ge kostbara ting,
så strålande underbara.

Nu har det gett mig sitt dunklaste djup,
en lidelses hav att befara.
Och dig, min älskade, ingenting
en leende kärlek bara.

Pär Lagerkvist