Veckans dikt vecka 1151

Farväl till våren

Vi åldras alla sakta dag för dag,
men våren kommer åter år från år.
En kruka vin kan ge mitt liv behag.
Jag klagar ej att trädens blom förgår.

Wang Wei
699-759 e.Kr.

Veckans dikt vecka 1149-50

Vårmorgonen

För tidigt blir mig vårens morgnar ljusa.
Nu kvittrar redan alla fåglar glatt.
Jag hörde i min slummer vinden susa.
Hur många kronblad har den strött i natt?

Meng Hao-jan
689-740 e.Kr.

Veckans dikt vecka 1148

Söndagsfiskaren

Söndagsfiskaren dog
och kom till himlen.
I skären slängde han sitt spö
och fick aldrig ett napp.
Tyst och nöjd gav han sig i väg
till nästa ställe
med håven över axeln.
I paradiset där fiskare sitter främst
blir han hedrad.
-Vilken vacker dag, säger Petrus,
inte heller i dag fick vi något!
Vilken gudomligt vacker dag!

Olof Lagercrantz

Veckans dikt vecka 1147

Liten annan tröst

Liten annan tröst skall också till.
I en klippväggs gömsle låg en duva
på två vita ägg och luften drog
kådrik fram genom den gröna skogen.
I vart ägg en grodd har börjat växa,
blodrött frö ur livets stora bod
och det dröjer ännu några veckor
innan höken jagar dessa två.
Liten annan tröst skall också till.

Olof Lagercrantz

Veckans dikt vecka 1146

O min port…

O min port, springer du upp?
Vad finns på andra sidan?
O mitt hjärta, går du i stycken?
Hur lever jag sedan?
Jag satt vid sjukbädden
och höll en hand i min:
-Ljuset kommer tillbaka!
Dagarna blir längre!
Vem springer i gränden
med skriket släpande efter sig?
Är det jag?
O mitt hjärta, går du i stycken?

Olof Lagercrantz

Veckans dikt vecka 1145

O nej

O nej, sorgens ord dödar ingen.
Det är ordlösheten som dödar.
Talande lever vi,
stumma dör vi.
Lyssna då till min röst,
en arm låga som lyser
på grottans väggar.
-Ingen är här,
ingenting är att frukta
så länge ordet finns
och lågan lyser.

Olof Lagercrantz

Veckans dikt vecka 1144

En fågel behåller jag

En fågel behåller jag.
Det är en duva.
Knappt har den kropp,
knappt äger den vingar.
Ur arken flyger den.
Mot floden sjunker den.
Ur dödsriket stiger den upp.
Lyssnar jag hör jag ej minsta sus.
Letar jag efter spår i sanden –
ingenting finns att se.
Ändå följer den mig.
Jag behöver inga andra.

Olof Lagercrantz

Veckans dikt vecka 1143

Final

Ack vad allt jag ville göra,
allt jag ville genomföra
men ej hinner
och förmår!
Oron brinner.
Timmen slår.

Tack för varje stund av möda.
Tack för att jag än kan glöda.
Snabbt försvinner
sena år.
Sanden rinner.
Kvällen går.

Karl Asplund

Veckans dikt vecka 1142

Motstrof

Du som är min på jorden,
hur kan du ge mig allt
och ej bli trött att värma
ett hjärta som är kallt.

Du gör det utan fraser.
Det blir en kärlekstjänst
med återsken av något
som längesedan hänt.

Karl Asplund

Veckans dikt vecka 1141

Ensam

Liksom brustna tycktes banden
mellan mig och de andra.
Jag drog handen
undan, ville vandra
ensam genom landen.

Här är ingenting att spörja,
intet att förklara.
Jag vill vara
ensam. Jag vill sörja
bara.

Karl Asplund

Veckans dikt vecka 1140

Snart står jag väl vid porten

Snart står jag väl vid porten
som öppnas blott en gång
och inte släpper igenom
de oerhördas sång.

Vart än min själ i nattstorm
mot intigheten far,
mitt barn är av mitt väsen
det enda som finns kvar.

Och henne väntar glädje
som längesen var min,
och henne väntar ångesten
som nu mig fångat in.

Den tanken tränger på mig.
Ord har den svårt att få.
Det är ju knappt en tanke.
Det skall blott vara så.

Karl Asplund

Veckans dikt vecka 1139

Jag ville tacka

Det var en jag ville tacka
för någonting jag fått.
Sent blev det av att knacka
på hans dörr. Han hade gått
långt bort och kommer alltid åter.

Det var en jag tänkte skänka
ett litet minne blott.
Det stannade vid att tänka
tills min vän hade gått
långt bort och kommer alltid åter.

Det var en jag ville säga
ett ord, ett varmt och gott.
Ord skall man noga väga.
Jag vägde till dess han gått
långt bort och kommer aldrig åter.

Karl Asplund

Veckans dikt vecka 1138

Bokslut

Så jag mätte
livets värde:
Sorger frätte.
Feber tärde.

När mot slutet
livet lackar
tårbegjutet,
fromt jag tackar.

Mig blev givet
ifrån ovan
livet, livet,
nådegåvan.

Karl Asplund

Veckans dikt vecka 1137

Brev till en okänd

Jag har ingen att anförtro mig till
fast jag äger så många vänner.
Det är därför jag skriver till dig
som jag inte känner.

Om dagen har jag de mina.
Om natten har jag blott
en sugande längtan mot något
som länge sen förgått.

Det är kanske inte så viktigt.
Snart är vi båda mull.
Men möt mig i kvällsklar stillhet
för min och din egen skull.

Karl Asplund

Veckans dikt vecka 1136

Höstfjärd

Fjärden glittrande klar,
blå, kornblå, korn…
en solfanfar
ur septemberhorn.
Vindsvep i lunga
till lindring och tröst
i tunga
bröst.
Apollinisk höst.

En lergrå sky
över solens skiva.
En nordlig by
på sjön börjar riva.
Hjärtat blir fruset.
I oro jag ser
Gud skruva ljuset
till varning ner.

Karl Asplund

Veckans dikt vecka 1135

Augustiakvarell

Stilla och helgtyst och ensam är dagen.
Genom verandans vita gardiner
middagssolen på rosorna skiner.
Lugn som en gammal kinesisk poet
i ensamhet
ser jag betagen
vildvinsrankorna utanför hänga,
sakta, sakta i brisen svänga.
Vänlig vila och fruktsam fred.
Skuggan dansar på mattan med.

Karl Asplund

Veckans dikt vecka 1134

Gåva

Jag ville ge dig en gåva
jag gett till ingen förut.
Så ger jag dig min ensamhet,
den varar till livets slut.

Ebba Lindqvist

Veckans dikt vecka 1133

I natten

Tyst är lunden, och sjön, som kysst
strandens somnade ros, är tyst.
Aftonskimret, som milt besken
tempelkullen, har bleknat ren
stilla, drömmande stilla.

Tysta stjärnor ur havet gå,
stilla palmernas kronor stå,
sen därunder i myrtenskog
vinden suckade nyss och dog
stilla, drömmande stilla.

Tyst najad har på mossig bädd
sjunkit ned vid sin urnas brädd,
sövd av sorlande källans sus:
barmen häves i månens ljus
stilla, drömmande stilla,

medan hon ser i ljuvlig dröm
stelnad, kristallren, tidens ström
och all världen från ve och harm
somnad in på Allfaders arm
stilla, drömmande stilla.

Viktor Rydberg

Veckans dikt vecka 1132

Vägen till lyckan

Det skall vara obegripligt
hur det underbara sker, —
ingen väg till lyckan finnes,
ingen lycklig stigen minnes
som till lyckans lönndörr för.

Ack, att lyckans fågel jaga
är att utan vägar gå
och att utan händer taga.
Att bli kung i lyckans saga
är att dum och häpen stå.

Under vänta vi av dagen,
dagen vissnar kall och blek.
Fråga åter, trötta hjärna,
är din dröm, din lyckas stjärna,
sken och svek?

Edit Södergran

Veckans dikt vecka 1131

Jag

Jag är främmande i detta land,
som ligger djupt under det tryckande havet,
solen blickar in med ringlande strålar
och luften flyter mellan mina händer.
Man sade mig att jag är född i fångenskap —
här är intet ansikte som vore mig bekant.
Var jag en sten, den man kastat hit på bottnen?
Var jag en frukt, som var för tung för sin gren?
Här ligger jag på lur vid det susande trädets fot,
hur skall jag komma upp för de hala stammarna?
Däruppe mötas de raglande kronorna,
där vill jag sitta och speja ut
efter röken ur mitt hemlands skorstenar...

Edit Södergran

Veckans dikt vecka 1130

Smärtan

Lyckan har inga sånger, lyckan har inga tankar, lyckan har ingenting.
Stöt till din lycka att hon går sönder, ty lyckan är ond.
Lyckan kommer sakta med morgonens susning i sovande snår,
lyckan glider undan i lätta molnbilder över djupblå djup,
lyckan är fältet som sover i middagens glöd
eller havets ändlösa vidd under baddet av lodräta strålar,
lyckan är maktlös, hon sover och andas och vet av ingenting...
Känner du smärtan? Hon är stark och stor med hemligt knutna nävar.
Känner du smärtan? Hon är hoppfullt leende med förgråtna ögon.
Smärtan ger oss allt vad vi behöva —
hon ger oss nycklarna till dödens rike,
hon skjuter oss in genom porten, då vi ännu tveka.
Smärtan döper barnen och vakar med modern
och smider alla de gyllene bröllopsringarna.
Smärtan härskar över alla, hon slätar tänkarens panna,
hon fäster smycket kring den åtrådda kvinnans hals,
hon står i dörren när mannen kommer ut från sin älskade...
Vad är det ännu smärtan ger åt sina älsklingar?
Jag vet ej mer.
Hon ger pärlor och blommor, hon ger sånger och drömmar,
hon ger oss tusen kyssar som alla äro tomma,
hon ger den enda kyssen som är verklig.
Hon ger oss våra sällsamma själar och besynnerliga tycken,
hon ger oss alla livets högsta vinster:
kärlek, ensamhet och dödens ansikte.

Edit Södergran

Veckans dikt vecka 1129

Nocturne

Silverskira månskenskväll,
nattens blåa bölja,
glittervågor utan tal
på varandra följa.
Skuggor falla över vägen,
strandens buskar gråta sakta,
svarta jättar strandens silver vakta.
Tystnad djup i sommarens mitt,
sömn och dröm, —
månen glider över havet
vit och öm.

Edit Södergran

Veckans dikt vecka 1128

Jag såg ett träd…

Jag såg ett träd som var större än alla andra
och hängde fullt av oåtkomliga kottar;
jag såg en stor kyrka med öppna dörrar
och alla som kommo ut voro bleka och starka
och färdiga att dö;
jag såg en kvinna som leende och sminkad
kastade tärning om sin lycka
och såg att hon förlorade.

En krets var dragen kring dessa ting
den ingen överträder.

Edit Södergran

Veckans dikt vecka 1127

En önskan

Av hela vår soliga värld
önskar jag blott en trädgårdssoffa
där en katt solar sig...
Där skulle jag sittamed ett brev i barmen,
ett enda litet brev.
Så ser min dröm ut...

Edit Södergran

Veckans dikt vecka 1126

Stjärnorna

När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står ute i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter;
min trädgård är full av skärvor.

Edit Södergran

Veckans dikt vecka 1125

Ser du . . .

Ser du dessa vissna löv,
vissna löv i vinden –
så är jag ett visset löv,
visset löv i vinden –
Döden skall mej fatta
i sin gamla kratta –
…Åh, jag är väl ännu röd,
ännu röd om kinden –
fast jag är ett visset löv,
visset löv i vinden.

Nils Ferlin

Veckans dikt vecka 1115

Längtan

Min längtan har en annan strand
dit aldrig jag skall hinna.
Långt bort ligger tyst ett land
där hennes stjärnor brinna.

Jag går i dagsljus, strandens säv
omkring mig välkänt susar,
bland blommor ligger båtens stäv
och inga vågor brusar.

Min längtan har en jordisk frid
som alltid jag kan hinna.
- Den strand är mera stilla vid
där hennes stjärnor brinna.

Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 1114

Mot aftonen Vad har jag mer som jag kan söka i denna världens vårligt dunkla skog. Du är ju allt, som för mitt öga i livets skiften åldrigt strålar klart. Snart är det kväll, och vi får åter mötas vid Aftonstjärnans silvrigt milda glans. Bo Setterlind

Veckans dikt vecka 1113

Vaggvisa Sov, min lilla, sov, så stilla, räds ej drömmen, den blå! Månen skiner, vinden viner, stjärnor lysa över oss två. Sov, min lilla, sov, så stilla, ser du stjärnorna än? Nu långt borta, svagt de lysa, snart de slockna, en efter en. Bo Setterlind

Veckans dikt vecka 1112

Aftonstjärnan Att gå i skog. Att smyga som på tassar över marken, där den är skymningsmjuk. Att luta sig mot trädens ryggar. Att spegla sig vid månsken i en tjärn, att känna hur det tunna vattnet skälver på ytan. Att se högt över grenar vita Aftonstjärnan. Bo Setterlind

Veckans dikt vecka 1111

Vid dagens slut Du sade, att du såg himlen idag! Minns du vilken färg? Bo Setterlind

Veckans dikt vecka 1110

Kvinnans sång

Saliga ögonblick,
när jag av dig fick liv,
när jag blev född på nytt,
lycklig och fri.

Allt, som var fel, blev rätt,
allt blev en annan tid,
allt, som var svårt, blev lätt
tack vare dig.

Saliga ögonblick,
när du med frigjord själ
under en höstlig rymd
sade farväl.

Ensam? Nej, inte jag.
Livet, som ler i mig,
leder mig natt och dag
närmare dig.

Bo Setterlind

Veckans dikt vecka 1109

Sådan är Kärleken

Sådan är Kärleken,
den kommer fågelvägen,
och vi förstår,
att vi har inget val.
Vi måste ta emot den
som man tar emot en ängel,
som plötsligt landar
i vår tåredal,
vi måste ta emot den
som man tar emot en sägen
och tro med samma tro,
som barnet har.

Sådan är Kärleken.
Vi ville välja
- men har inget val.

Bo Setterlind

Veckans dikt vecka 1108

Höstkväll i lustgården

Vi behöver inte tända några lampor
i vår lustgård denna höstkväll, Älskade.
Över hela marken ligger skärvor
av ett himmelskt ljus.
Månen lyser skymningsgult,
och bland trädens slöjor skymtar dunkelt
gryningsljuset.

Bo Setterlind

Veckans dikt vecka 1107

Efterlysning

Hav grönskar ögon.
Skepp rullar i orange pupill.
Djupt hår i guld
och över huvudet en krans av blå mörker.

Bo Setterlind

Veckans dikt vecka 1106

Stenen

En sten på marken
ska man inte förakta,
den har också en himmel
– bara vi ger oss
tid.

Bo Setterlind

Veckans dikt vecka 1105

Måltiden

Solen har ställt sin guldtallrik
på havets blåa bord,
det är dukat.

Bo Setterlind

Veckans dikt vecka 1104

Vid vägen slut

Att dö är en seger,
inte nederlag.
Det lyser över bergen.
Natt har blivit dag.

Bo Setterlind

Veckans dikt vecka 1103

Afton

Här öppnar sjön sitt öga
och skådar, utan att blinka,
mot skymgrå rymden.
I molnen spränger sig en reva fram
pälemorkantad
som i tusensnäckan.
I ögonbrynet tiga höga träden.
Och från en vrå
drar oljegrönblå skuggor
en båt, som böjd
kinesisk svänger
över regnbågshinnan.

Bo Setterlind

veckans dikt vecka 1102

Så borde stoftet vila

Så borde stoftet vila:
vid en stilla sjö.
På stranden och med bergen
runtomkring.

En skön musik
från evighetens värld.
Guds änglar spegla sig
i vattnet där.

Bo Setterlind

Veckans dikt vecka 1101

Själens tröst

När jag är trött,
tänker jag på dig.
Översållad av kärlek
ligger vår kärleksstig.
Skogstjärnan glimmar.
Alla sakna vi dig.

Bo Setterlind

Veckans dikt vecka 52

Det är tid för en lång resa

Det är tid för en lång resa,
en färd till ett annat land,
ett land som finns i vårt inre,
osynligt och utan band.

Där är ljuset ett sätt att leva,
ett smycke är mörkret där,
och det största berget man har att bestiga
är att lämna sin egen värld.

Det är tid för en lång resa
–för ett möte med HAN SOM ÄR.

Bo Setterlind