Veckans dikt vecka 8

Aftonport till evigheten

Aftonport till evigheten,
tysta skymningsstund.
Djupt fördold är hemligheten
om vårt väsens grund.

Stilla står jag vid portalen,
ännu intet vet.
En gång öppnas stjärnesalen,
allt blir evighet.

Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 7

Det är vackrast när det skymmer

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra –
ensam, utan spår.

Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 6

Nu löser solen sitt blonda hår

Nu löser solen sitt blonda hår
i den första gryningens timma
och breder det ut över markens vår
där tusende blommor glimma.

Hon väter det tankfullt i svalkande dagg,
i blommornas fuktiga gömmen,
hon lossnar det varligt från rosornas tagg,
men tveksamt, förströdd, som i drömmen.

Hon låter det smeka skog och äng,
hon låter det fara för vinden.
Nu smeker det barnen i deras säng
och de gamla på skrovliga kinden.

Men hennes tanke är borta från allt;
vad kan denna glädje väl båta?
Hon drömmer bland stjärnor som tusenfalt
förstora det levandes gåta.

Hon löser sitt hår och breder det ut
i morgonens saliga timma;
och drömmer bland världar som gått förut
och nya som längtande glimma.

Pär Lagerkvist