Engång skall allting åter bli förborgat,
mitt väsen dölja sig i dunkla källor, min tanke strykas ut ifrån min panna.
Det som var jag skall inte längre glädjas,
ej heller sörja, utan finnas bara,
i strömmens sugning ner mot lägre vatten,
i havet som av okänd dyning häves.
Pär Lagerkvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar