Binderier i vitt

Binderier i vitt
En underbar uppsättning från Floristmästarna i Torslanda

onsdag 4 augusti 2010

Veckans dikt vecka 30

Jag vet att bortom det jag dunkelt anar

Jag vet att bortom det jag dunkelt anar
finns nya ting, mer sällsamt underbara
än de jag höll förundrad i min hand.
Jag vet. Och jag är rik som ingen.
Jag håller i min hand de gåtfullt visa tingen,
och deras bröder vänta mig i dolda land.

Pär Lagerkvist

onsdag 28 juli 2010

Veckans dikt vecka 29

Under stjärnorna

Här vill jag stanna,
stum
Här vill jag sänka min panna.
Heliga rum.
Inga människoord äro sanna.

Pär Lagerkvist

måndag 19 juli 2010

Veckans dikt vecka 26

Höstsyrsan

Trots att dimman knappt vill lyfta
sig ur höstens knäckta säv
dröjer syrsan med att snyfta
om förgänglighetens väv.

Aldrig hon sitt sinne skrämmer,
ökar ej förgängelsen.
Med en glöd som ej förstämmer
sönderfaller sommaren.

Harry Martinson

måndag 28 juni 2010

Veckans dikt vecka 25

Dina ögon är så bara

Dina ögon är så bara,
fryser du inte om dem?
Så kall och hård är världen,
du skall inte se på den!

Dina ögon är så bara,
se in i min själ med dem.
O källor, djupa och klara,
två människors ensliga hem.

Pär Lagerkvist

måndag 21 juni 2010

Veckans dikt vecka 24

Nuet

Innan nuet brister och förstöres
sitter sländan invid vattenspegeln.
Var sekund ett slag på dödens klocka,
var minut ett liktåg av sekunder.
Låt oss dröja tätt vid ögonblicket
nu när fjäriln snuddar evigheten
innan nuet brister och förgöres.

Harry Martinson

måndag 14 juni 2010

Veckans dikt vecka 23

Avlägset

Tätt invid skogssjön
porsomkransad, övergiven
står utmarksladan
tom och spånkorgsskev.
Och nedanför vid stranden slickar vågen
med svart och girig gyttjetunga
en sprucken och förgäves tjärad båt.

Harry Martinson

onsdag 9 juni 2010

Veckans dikt vecka 22

Skogsdikt

Solen lämnar skogen
genom den västligaste gläntan
och berget kallnar sakta.
En taltrast försöker förklara vad som sker
men skogsduvan får ett anfall av upprörd sorg.
Hon klagar dovt och länge som en änka.
Hon visar med vingen utåt myren
där solen sakta sjunker som i gungfly.

Harry Martinson