Bokslut
Så jag mätte
livets värde:
Sorger frätte.
Feber tärde.
När mot slutet
livet lackar
tårbegjutet,
fromt jag tackar.
Mig blev givet
ifrån ovan
livet, livet,
nådegåvan.
Karl Asplund
måndag 26 september 2011
måndag 19 september 2011
Veckans dikt vecka 1137
Brev till en okänd
Jag har ingen att anförtro mig till
fast jag äger så många vänner.
Det är därför jag skriver till dig
som jag inte känner.
Om dagen har jag de mina.
Om natten har jag blott
en sugande längtan mot något
som länge sen förgått.
Det är kanske inte så viktigt.
Snart är vi båda mull.
Men möt mig i kvällsklar stillhet
för min och din egen skull.
Karl Asplund
Jag har ingen att anförtro mig till
fast jag äger så många vänner.
Det är därför jag skriver till dig
som jag inte känner.
Om dagen har jag de mina.
Om natten har jag blott
en sugande längtan mot något
som länge sen förgått.
Det är kanske inte så viktigt.
Snart är vi båda mull.
Men möt mig i kvällsklar stillhet
för min och din egen skull.
Karl Asplund
söndag 11 september 2011
Veckans dikt vecka 1136
Höstfjärd
Fjärden glittrande klar,
blå, kornblå, korn…
en solfanfar
ur septemberhorn.
Vindsvep i lunga
till lindring och tröst
i tunga
bröst.
Apollinisk höst.
En lergrå sky
över solens skiva.
En nordlig by
på sjön börjar riva.
Hjärtat blir fruset.
I oro jag ser
Gud skruva ljuset
till varning ner.
Karl Asplund
Fjärden glittrande klar,
blå, kornblå, korn…
en solfanfar
ur septemberhorn.
Vindsvep i lunga
till lindring och tröst
i tunga
bröst.
Apollinisk höst.
En lergrå sky
över solens skiva.
En nordlig by
på sjön börjar riva.
Hjärtat blir fruset.
I oro jag ser
Gud skruva ljuset
till varning ner.
Karl Asplund
måndag 5 september 2011
Veckans dikt vecka 1135
Augustiakvarell
Stilla och helgtyst och ensam är dagen.
Genom verandans vita gardiner
middagssolen på rosorna skiner.
Lugn som en gammal kinesisk poet
i ensamhet
ser jag betagen
vildvinsrankorna utanför hänga,
sakta, sakta i brisen svänga.
Vänlig vila och fruktsam fred.
Skuggan dansar på mattan med.
Karl Asplund
Stilla och helgtyst och ensam är dagen.
Genom verandans vita gardiner
middagssolen på rosorna skiner.
Lugn som en gammal kinesisk poet
i ensamhet
ser jag betagen
vildvinsrankorna utanför hänga,
sakta, sakta i brisen svänga.
Vänlig vila och fruktsam fred.
Skuggan dansar på mattan med.
Karl Asplund
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)