Veckans dikt vecka 1212

Ingenting får störa vår stund med varandra

Ingenting får störa vår stund med varandra,
inga vindar blåsa, inga skyar gå.
Allt skall vara stilla i världen, ingen vandra
över markens stillhet mera än vi två.

Allt skall vara så som den gången som jag minnes,
morgondaggen tindra kring dina fötter små,
träden stå i solen, hela jorden stråla
– allt så som jag minnes, blott icke så som då.

Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 1211

Vem spelar i natten

Vem spelar i natten om dig och mig
på en flöjt, en liten flöjt av silver?
Vår kärlek är död. När talte jag till dig.
– En flöjt, en liten flöjt av silver.

Mitt hjärta är hårt. Ditt hjärta är som mitt.
Allting vi skändat, trampat ner, förbannat.
– En liten flöjt som spelar visst om mig, visst om dig?
En enslig flöjt av sjungande sprött silver.

Jag går långt bort ifrån dig, långt bort dit du ej går.
Jag söker vägen hemåt, djupt i natten.
– En liten flöjt som skriker. Ett gällt och öppet sår
i mörkrets bröst, långt bort i tunga natten.

Gud gömmer mig i jorden, Gud ger mig frid och ro
i döden, djupt i gravens tysta, tysta.
– En enslig flöjt som sjunger från hög och ödslig bro
emellan liv och död, av samma mörker kyssta.

Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 1210

Min ångest är en risig skog

Min ångest är en risig skog
där blodiga fåglar skrika.
Stoltare ödemark finner du nog;
men det kvittar mig nu lika!

Jag sitter och glor under torra träd
och lyss till de hesa skriken.
Jag ligger snart still under tomma träd
och ruttnar bland fågelliken.

Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 1209

Ingen hand är så tom som min

Ingen hand är så tom som min,
intet hjärta så öde.
Trädde någon i mina gårdar in,
han trodde sig stå bland de döde.

Ensam går jag på en förtorkad mark,
längtar bort från mitt hjärta.
Ingen storm blåser tung och stark,
liten och tom är min smärta.

Vissna örter stå vid min fot,
ljumma vindar mig följa.
Intet rusar mitt bröst emot
med hög och skälvande bölja.

Var afton jag lutar mitt huvud trött
mot trädens kraftlösa stammar.
Alla mina vägar har jag förnött,
deras stoft över örterna dammar.

Pär Lagerkvist