Veckans dikt vecka 16

Tro och tvivel

Tro är en morgon
som strålar av solarnas sol,
värme i känsla och tanke
har också de många som tror.

Tvivel är natten
som kyler trots stjärnornas ljus,
fryser gör själen och hjärtat
så snart de måst lämna sitt hus.

Båda hör samman,
det går ej att skilja dem åt,
tron och det mörkare tvivlet
är syskon som jubel och gråt.

Bo Setterlind

Veckans dikt vecka 15

Nocturne

Sov på min arm!
Natten gömmer
under sin vinge din blossande kind.
Lycklig och varm
snart du drömmer,
flyr mig i drömmen som våg flyr vind.

Fångas igen.
Flämtar. Strider.
Vill inte. Vill. Och blir åter kysst.
Slumra, min vän!
Natten skrider.
Kärleken vaktar dig ömt och tyst.

Sov på min arm!
Månens skära
lyfter ur lundarnas skugga skyggt,
och på din barm,
o, min kära,
täljer dess återglans timmarnas flykt.

Helig den frid
hjärtat hyser
mitt i den virvlande blodstormens larm!
Slut är din strid.
Månen lyser.
Vårnattsvind svalkar dig. Sov på min arm!

Evert Taube

Veckans dikt vecka 14

Kvar på bryggan

De sista åren, var de av behovet?
Vad gör det vart jag hamnar – jag vill dit.
Men dag för dag bestå det samma provet!
Den längsta vägen är vår sista bit.

Nu hör jag färjan, hör hur motorn morrar
sig närmre mig på bryggan där jag står.
Se, stäven stryker sina knävelborrar
mot ankarklysens sneda ögonvrår.

Den glider utan vimpel ens på staget
mot denna plats där allt skall bli för sent.
Men därför finns här hoppet, lätt och lent
som efter regn det första andetaget.

Här finns befrielsen jag väntat på,
min rätt att uppge krav jag själv har skrivit,
som mjölnarn väcks när kvarnen går i stå,
och säga mig som han: så tyst det blivit.

Bakom mig ligger vad mitt liv var värt
på gott och ont; jag känner föreskriften.
Det minsta lilla som jag än höll kärt
blir nu jag avkrävd. Erlägg färdavgiften.

Vart det bär hän -. Förståndet lät sig pressa
att bryta kodens order och sigill.
Jag skall ombord, blott en av alla dessa
som inte anar ens att jag fanns till.

Karl Ragnar Gierow

Veckans dikt vecka 13

Inte ens –

Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
det finns på den andra sidan
och det tycker jag nog blir trist.

Inte ens en grå liten fågel
och aldrig en björk som står vit –
Men den vackraste dagen som sommaren ger
har det hänt att jag längtat dit.

Nils Ferlin