Veckans dikt vecka 1237

O soluppgång i evigheten

O soluppgång i evigheten,

o morgon över stjärnehav,
o dag varom I intet veten
som tron blott på en jordisk grav.

Vad är vårt liv, den korta stunden,

mot livet som vår själ tillhör,
ur tiden löses den obunden
och med sin vinge himlen rör.

Du stjärnedag, den stunden randas

då jag för första gång dig ser,
med evighetens ljus jag blandas,
som sig för mig som morgon ter.

Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 1236

Livsbåten

Snart är du död och vet ej att du glider

på livets båt bort mot de andra landen
där morgon väntar dig på dolda stränder.

Oroas ej. Räds ej i uppbrottstimman.

En vänlig hand lugnt ordnar båtens segel
som för dig bort från kvällens land till dagens.
Gå utan ängslan ner i strandens tystnad,
den mjuka stigen genom skymningsgräset.

Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 1235

Mot lägre vatten

Engång skall allting åter bli förborgat,

mitt väsen dölja sig i dunkla källor,
min tanke strykas ut ifrån min panna.
Det som var jag skall inte längre glädjas,
ej heller sörja, utan finnas bara,
i strömmens sugning ner mot lägre vatten,
i havet som av okänd dyning häves.

Pär Lagerkvist