Skogsdikt
Solen lämnar skogen
genom den västligaste gläntan
och berget kallnar sakta.
En taltrast försöker förklara vad som sker
men skogsduvan får ett anfall av upprörd sorg.
Hon klagar dovt och länge som en änka.
Hon visar med vingen utåt myren
där solen sakta sjunker som i gungfly.
Harry Martinson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar