Så skimrande var aldrig havet
Så skimrande var aldrig havet
och stranden aldrig så befriande,
fälten, ängarna och träden aldrig så vackra
och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
som när du gick vid min sida
mot solnedgången,
aftonen
den underbara, då dina lockar dolde mig för världen
medan du dränkte alla mina sorger,
älskling,
i din första kyss.
Evert Taube
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar