Veckans dikt vecka 1243

Barndomens skog

Barfot från tuva till tuva jag sprang

sökande bondens kor,
såg hur den speglade himmelen vred
i tjärnen sitt tottmolnshjul.

Det var i sommarens skogar där livet lekte,

kvällen var djup av trast och himmelen hög av svala.
Ingenting kom av allt jag drömde och ljög mig,
men minnet livar mitt liv
och minnen är färdiga drömmar.

Till lingonfjärran därinne

i sommarens egen socken
sträcker min dröm ibland
liksom en trana om våren.

Harry Martinsson

Veckans dikt vecka 1242

Natur

Allt var så grått, så grått,

och världens svälta tjöt
i blodigt oförnuft –
och dö jag ville inte, ville inte.
Jag fann ett hundlokshav vid nyttorågens strand
och badade mitt ansikte i kryddor ifrån ambras rike.

Min heta nässelbrända kropp och själ

blev ett med grön extas:
O, hemlighet! O, hemlighet!

Harry Martinsson

Veckans dikt vecka 1238

Engång blir allting stilla

Engång blir allting stilla,

engång får allting ro.
Ej något skall förvilla
min själ på kvällens bro.

Ej skall jag se tillbaka,

ej heller framåt än, allt minne är och vaka
och liv och död min vän.

Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 1237

O soluppgång i evigheten

O soluppgång i evigheten,

o morgon över stjärnehav,
o dag varom I intet veten
som tron blott på en jordisk grav.

Vad är vårt liv, den korta stunden,

mot livet som vår själ tillhör,
ur tiden löses den obunden
och med sin vinge himlen rör.

Du stjärnedag, den stunden randas

då jag för första gång dig ser,
med evighetens ljus jag blandas,
som sig för mig som morgon ter.

Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 1236

Livsbåten

Snart är du död och vet ej att du glider

på livets båt bort mot de andra landen
där morgon väntar dig på dolda stränder.

Oroas ej. Räds ej i uppbrottstimman.

En vänlig hand lugnt ordnar båtens segel
som för dig bort från kvällens land till dagens.
Gå utan ängslan ner i strandens tystnad,
den mjuka stigen genom skymningsgräset.

Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 1235

Mot lägre vatten

Engång skall allting åter bli förborgat,

mitt väsen dölja sig i dunkla källor,
min tanke strykas ut ifrån min panna.
Det som var jag skall inte längre glädjas,
ej heller sörja, utan finnas bara,
i strömmens sugning ner mot lägre vatten,
i havet som av okänd dyning häves.

Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 1234

Kärlekens visa

Kärlekens visa har inga ord,

nynnar som vinden i träden,
svävar lätt över blommande jord,
leker i sommarsäden.

Ingen hör den mera än vi,

du och jag vid din sida.
För det är oss den sjunger i
sin sång över jorden vida.

Pär Lagerkvist