Veckans dikt vecka 21

Sommaren

Gräsen snärjde sig samman
föll i varandras armar,
började sammanflätas till valv som dolde bäcken.
Nedsänkt i sommarens klädnad
flöt den utan att höras,
glimmade bara fram likt en silverkedja.

I sommarens mitt var blomman sig själv,
hennes vingslag var sommar.
Från grodd till frö var hon på flykt
med röda vallmovingar.

Harry Martinson

Veckans dikt vecka 20

För mig på stigar

För mig på stigar, hårda och svala,
hem till mitt hjärta, hem till ro.
Heliga röster i natten tala,
vita örter på marken gro.

Ljuvliga, ljuva i mörkret tändas
ljusen jag släckte när jag gick bort;
om mina ögon mot djupen vändas,
hem till mitt hjärta är vägen kort.

Hör jag ej dånet av grova floder
i ett förlorat och öde land?
- Djupt in i natten sitter min moder,
krokig och krum, med mitt blod i sin hand.

Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 19

Tillägnan

Du är ensamheten.
Du är musiken.
Du är skönheten
i hjärtats riken.
När jag far med sånger
ut i världen,
är du hos mig
som gestalt på färden.
Borta är min ångest
och min hunger.
Vägen genom mörkret
sjunger.

Bo Setterlind

Veckans dikt vecka 18

Döden tänkte jag mig så

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång.
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.

Bo Setterlind

Veckans dikt vecka 17

Vår

Stillheten
- en glänta i skogen
och längst inne fågelsång,
en lycka
som det blir svårt
att lämna.

På avstånd hörs
en gåtfull, gömd musik,
som leder mig till dem,
som allt förstår.

Och kvällen sjunger milt
som vägen hem.
Det lyser av kärlek,
där jag går.

Bo Setterlind

Veckans dikt vecka 16

Tro och tvivel

Tro är en morgon
som strålar av solarnas sol,
värme i känsla och tanke
har också de många som tror.

Tvivel är natten
som kyler trots stjärnornas ljus,
fryser gör själen och hjärtat
så snart de måst lämna sitt hus.

Båda hör samman,
det går ej att skilja dem åt,
tron och det mörkare tvivlet
är syskon som jubel och gråt.

Bo Setterlind

Veckans dikt vecka 15

Nocturne

Sov på min arm!
Natten gömmer
under sin vinge din blossande kind.
Lycklig och varm
snart du drömmer,
flyr mig i drömmen som våg flyr vind.

Fångas igen.
Flämtar. Strider.
Vill inte. Vill. Och blir åter kysst.
Slumra, min vän!
Natten skrider.
Kärleken vaktar dig ömt och tyst.

Sov på min arm!
Månens skära
lyfter ur lundarnas skugga skyggt,
och på din barm,
o, min kära,
täljer dess återglans timmarnas flykt.

Helig den frid
hjärtat hyser
mitt i den virvlande blodstormens larm!
Slut är din strid.
Månen lyser.
Vårnattsvind svalkar dig. Sov på min arm!

Evert Taube