Veckans dikt vecka 16

Tro och tvivel

Tro är en morgon
som strålar av solarnas sol,
värme i känsla och tanke
har också de många som tror.

Tvivel är natten
som kyler trots stjärnornas ljus,
fryser gör själen och hjärtat
så snart de måst lämna sitt hus.

Båda hör samman,
det går ej att skilja dem åt,
tron och det mörkare tvivlet
är syskon som jubel och gråt.

Bo Setterlind

Veckans dikt vecka 15

Nocturne

Sov på min arm!
Natten gömmer
under sin vinge din blossande kind.
Lycklig och varm
snart du drömmer,
flyr mig i drömmen som våg flyr vind.

Fångas igen.
Flämtar. Strider.
Vill inte. Vill. Och blir åter kysst.
Slumra, min vän!
Natten skrider.
Kärleken vaktar dig ömt och tyst.

Sov på min arm!
Månens skära
lyfter ur lundarnas skugga skyggt,
och på din barm,
o, min kära,
täljer dess återglans timmarnas flykt.

Helig den frid
hjärtat hyser
mitt i den virvlande blodstormens larm!
Slut är din strid.
Månen lyser.
Vårnattsvind svalkar dig. Sov på min arm!

Evert Taube

Veckans dikt vecka 14

Kvar på bryggan

De sista åren, var de av behovet?
Vad gör det vart jag hamnar – jag vill dit.
Men dag för dag bestå det samma provet!
Den längsta vägen är vår sista bit.

Nu hör jag färjan, hör hur motorn morrar
sig närmre mig på bryggan där jag står.
Se, stäven stryker sina knävelborrar
mot ankarklysens sneda ögonvrår.

Den glider utan vimpel ens på staget
mot denna plats där allt skall bli för sent.
Men därför finns här hoppet, lätt och lent
som efter regn det första andetaget.

Här finns befrielsen jag väntat på,
min rätt att uppge krav jag själv har skrivit,
som mjölnarn väcks när kvarnen går i stå,
och säga mig som han: så tyst det blivit.

Bakom mig ligger vad mitt liv var värt
på gott och ont; jag känner föreskriften.
Det minsta lilla som jag än höll kärt
blir nu jag avkrävd. Erlägg färdavgiften.

Vart det bär hän -. Förståndet lät sig pressa
att bryta kodens order och sigill.
Jag skall ombord, blott en av alla dessa
som inte anar ens att jag fanns till.

Karl Ragnar Gierow

Veckans dikt vecka 13

Inte ens –

Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
det finns på den andra sidan
och det tycker jag nog blir trist.

Inte ens en grå liten fågel
och aldrig en björk som står vit –
Men den vackraste dagen som sommaren ger
har det hänt att jag längtat dit.

Nils Ferlin

Veckans dikt vecka 12

Stjärnorna kvittar det lika

Man kan inte räkna dem alla
sägner och sånt man hör...
Det sägs att en stjärna ska falla
var gång när en människa dör -

Lyhörd i nätternas kyla
och vindarnas frusna musik
hundarna hörde jag yla,
som hundar yla för lik,

änkorna hörde jag skrika
och barnen snyfta för bröd –
- Stjärnorna kvittar det lika
om någon är född eller död.

Nils Ferlin

Veckans dikt vecka 11

Du har tappat ditt ord

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord – var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu – förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.

Nils Ferlin

Veckans dikt vecka 10

Vinden och trädet

Solen går och lägger sig
i sin mörka gömma.
Skuggor falla på min stig
Tror du jag kan glömma dig?
Jag kan aldrig glömma.

Solen stiger ur sin säng
morgonröd om kinden
för att glädja skog och äng.
Tror du jag kan vara sträng,
fast du for som vinden?

Vinden blåser vart den vill,
har så många nycker,
är ej vind om den är still.
Tror du jag kan göra till
vad en vindfläkt tycker?

Jag är trädet som du fick
sommargrönt att sjunga.
Tror du jag ett ögonblick
glömt det fastän sommarn gick,
sommarn och det unga?

Bo Bergman