Tänkvärda ord 1

När jag var liten.......

När jag var liten kunde jag trolla.
Jag kunde göra underverk, läka sår och gå på vattnet,
färdas obegränsat i tid och rum,
jag hade makt att förvandla världen eller skapa en ny.
När jag var liten kunde jag trolla.
Det var innan de lärde mig att jag inte kunde.

JONAS GARDELL

Veckans dikt vecka 1305

Helgnatt

De avlägsna klockor tona

så milt över fjärd och gatt.
- Vad trevar din själ att sona
i denna förklarade natt?

För stjärnljusets skull må du stanna

att – ensam och oförskräckt,
blotta din kainspanna
för gryning och morgonväkt.

Nils Ferlin

Veckans dikt vecka 1304

Drömmar ur snö

De har sagt att det skall blomma.

- Ur mörker och snö
allt det ljusa som vi drömde
ska ge frukt och ge frö.
De har sagt att det ska blomma
som kring björk och kring lind.
Men händerna är tomma
och blicken blind.

Nils Ferlin

Veckans dikt vecka 1303

Vinden viskar –

Vinden viskar ur silverrör

om mörkret kring människors hus;
borta är sagornas lille montör,
han som kan trolla med ljus.

Han som kan installera i snön

en björk eller liljekvist
att lysa en väg genom onda land
och allsköns jämmer och brist.

Fjärran är sagornas lille montör

 – ingen vet var han går.
Vinden viskar ur silverrör,
om gångna och kommande år.

Nils Ferlin

Veckans dikt vecka 1248

Hur skulle det bli –

Hur skulle det bli, min kära,

om sorgen en dag kom nära,
om livet gav
dej tunga krav
och ledsna ting att bära?

Nå, inte behöver du svara,

jag satt här och tänkte bara.

Och huvudstycket

av sånt är skumt
och någonting mycket
mycket dumt.

Så inte behöver du svara.

Jag satt här och tänkte bara.

Nils Ferlin

Veckans dikt vecka 1247

Stilla sova de nu –

De har sopat sin port, de har stängt sin dörr

för all vind som blåser förbi.
Ja, här sova de nu – de som levde förr,
de som sörjde och log som vi.

Stilla sova de nu – så i vår som i höst,

och en ann är så god som en ann.
Fastän djupast och bäst sover den i vars bröst
den djupaste ångsten brann.

Nils Ferlin

Veckans dikt vecka 1246

Nu sover Sorg –

Nu sover Sorg och nu sover Skratt

och alla stjärnor sova.
Men jag som vakat så mången natt
har ingen längtan att sova.

Jag måste vänta en stund och se

om inte något ska hända,
om inte någonting stort vill ske
förr´n natten lupit till ända.

Nils Ferlin

Veckans dikt vecka 1245

Vilse

Månen kommer och solen går,

drömmen förde dig vilse.
Drömmen från liljekonvaljeår
förde oss städse vilse.
Tistelstigar och kolnad mo
trampe du nu med trasad sko.
- Drömmen från liljekonvaljeår
förde dig vida vilse.

Nils Ferlin

Veckans dikt vecka 1244

Fjärilen

Född till att vara fjäril

fladdrar min svala låga
på gräsets tunga sammet.
Barnen jaga mig. Solen går ner bakom malvorna och tuvan,
räddar mig till natten.
Månen stiger; den är fjärran, jag är inte rädd,
jag lyssnar till dess strålar.
Mina ögon få hinnor till skydd.
Mina vingar sammanklibbas av dagg.
Jag sitter på nässlan.

Harry Martinsson

Veckans dikt vecka 1243

Barndomens skog

Barfot från tuva till tuva jag sprang

sökande bondens kor,
såg hur den speglade himmelen vred
i tjärnen sitt tottmolnshjul.

Det var i sommarens skogar där livet lekte,

kvällen var djup av trast och himmelen hög av svala.
Ingenting kom av allt jag drömde och ljög mig,
men minnet livar mitt liv
och minnen är färdiga drömmar.

Till lingonfjärran därinne

i sommarens egen socken
sträcker min dröm ibland
liksom en trana om våren.

Harry Martinsson

Veckans dikt vecka 1242

Natur

Allt var så grått, så grått,

och världens svälta tjöt
i blodigt oförnuft –
och dö jag ville inte, ville inte.
Jag fann ett hundlokshav vid nyttorågens strand
och badade mitt ansikte i kryddor ifrån ambras rike.

Min heta nässelbrända kropp och själ

blev ett med grön extas:
O, hemlighet! O, hemlighet!

Harry Martinsson

Veckans dikt vecka 1238

Engång blir allting stilla

Engång blir allting stilla,

engång får allting ro.
Ej något skall förvilla
min själ på kvällens bro.

Ej skall jag se tillbaka,

ej heller framåt än, allt minne är och vaka
och liv och död min vän.

Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 1237

O soluppgång i evigheten

O soluppgång i evigheten,

o morgon över stjärnehav,
o dag varom I intet veten
som tron blott på en jordisk grav.

Vad är vårt liv, den korta stunden,

mot livet som vår själ tillhör,
ur tiden löses den obunden
och med sin vinge himlen rör.

Du stjärnedag, den stunden randas

då jag för första gång dig ser,
med evighetens ljus jag blandas,
som sig för mig som morgon ter.

Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 1236

Livsbåten

Snart är du död och vet ej att du glider

på livets båt bort mot de andra landen
där morgon väntar dig på dolda stränder.

Oroas ej. Räds ej i uppbrottstimman.

En vänlig hand lugnt ordnar båtens segel
som för dig bort från kvällens land till dagens.
Gå utan ängslan ner i strandens tystnad,
den mjuka stigen genom skymningsgräset.

Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 1235

Mot lägre vatten

Engång skall allting åter bli förborgat,

mitt väsen dölja sig i dunkla källor,
min tanke strykas ut ifrån min panna.
Det som var jag skall inte längre glädjas,
ej heller sörja, utan finnas bara,
i strömmens sugning ner mot lägre vatten,
i havet som av okänd dyning häves.

Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 1234

Kärlekens visa

Kärlekens visa har inga ord,

nynnar som vinden i träden,
svävar lätt över blommande jord,
leker i sommarsäden.

Ingen hör den mera än vi,

du och jag vid din sida.
För det är oss den sjunger i
sin sång över jorden vida.

Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 1234

Var tröst, Maria

Var tröst, Maria, din son är död

men människosonen uppstånden.
Ur all din smärta och världens nöd
skall människan stiga, uppstånden.

Du ser blott blodet som sölat ner

och sårets hål i hans sida.
Jag säger dig, det är ej allt du ser.
Förgäves fick han ej lida.

Envar som hjälplös på korset hang

och längtade in i Guds rike
det onda på jorden till dels betvang
och dog som en frälsares like.

Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 1232

En mor som hämtar in om kväll

En mor som hämtar in om kväll

från mörknad gård kring huset
ett bortglömt ting, från isig häll.
Tyst tar det in i ljuset.

En gärning som ej syns rätt stor,

fast stormen ryggen kröker.
Ej någon annan än en mor
går stilla ut och söker.

Att hämta in från mörknat land,

förhärjat och förfruset,
ett ting slängt bort av mänskohand
fast det behövs i huset.

Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 1228

Livet tar sitt barn till sig

Livet tar sitt barn till sig,

öppnar slitna grinden.
Ljungen står vid utnött stig,
svalor flyr i vinden.

Gammal gård. I köket stång

för de hårda bröden.
Nöd och längtan, fågelsång
ända in i döden.

Pär Lagerkvist

Veckans dikt vecka 1227

Tanken har intet mål

Tanken har intet mål,

bönen har ingen fader.
Smärtan har intet hem,
längtan har ingen moder.

Födda utan navelsträng.

Döende okända.
Komna ur ingenting
och till Intet återvända.

Pär Lagerkvist